Genèvekonventionen: bortkastad tid?

Nu har USA och Ryssland lyckats få ett fredssamtal till stånd mellan Assad och några av hans opponenter, grabbarna som utgör SNC (Syriens nationella råd), för att få ett slut på den ödesdigra konflikten i Syrien. Har stormakterna siktat mot det omöjliga? Tyvärr saknas det några väsentliga parter som har ett avsevärt större inflytande på Syrien-konflikten än vad SNC kan drömma om: Iran och Takfirierna.

Iran har obekymrat slängt hela sin tungvikt bakom Syriens president, vars administration inte kommer att låta sig bevekas av USA:s och oppositionens försök att driva bort honom. Takfirierna (hänsynslösa Salafi/Wahabi-extremister med skägg som sträcker sig från öst till väst) utgör en överväldigande majoritet av motståndet mot Assad och har svurit att kämpa tills de lyckas fälla regimen och etablera deras förvrängda form av Sharia i Syrien (roligt nog har de börjat slakta varandra). Det är enklare att resonera med en vägg än med dem: de erkänner inte SNC och förkastar givetvis fredssamtalen. FSA, som var USA:s enda hopp om att ersätta Assad med en regim som gynnar deras intressen, är i princip utdöd idag och utgör därför inget hot mot Assads regering. SNC, som sitter på ett lyxhotell i Turkiet, representerar västvärldens och Gulfstaternas intressen mer än det syrianska folkets. Att FN, på SNC:s begäran, drog tillbaka deras inbjudan till Iran inför fredssamtalen var oerhört onödigt eftersom SNC spelar definitivt inte någon betydande roll för Syriens framtid.

Med denna utblick i åtanke, hur konstruktivt kommer Genèvekonventionen bidra till att få ett slut på konflikten i Syrien?